Nu är jag en nykläckt rollspelande kyckling, en sådan där liten blind liten rackare som lever om än nätt och jämnt.

Har nyss avslutat min andra omgång av Call Of Cthulhu från Chaosium Inc som är ett rollspel och som dessutom går att spela online via sådana underbara tjänster som Roll20 och kan hittas tillsammans med en hel drös med andra spelbara titlar på StartPlaying där man genomför själva spelandet med en "Game Master" man hittat via den första länken och andra spelare från hela världen.

Kommunikationen (via ett headset) sker via Discord. Det blir en hel del pratande så ett headset och mikrofon äro ett måste.

Jag har länge som den fantast av H.P Lovecraft's historier längtat efter att på ett annat sätt en via läsandet av hans berättelser tillbringa tid i något som liknar hans galna historier har jag via startplaying.games fått chansen att hitta ett spel att delta i.

Allt sköts via webben och själva spelandet gör man hos roll20.net på webben där man kan få lära sig grunderna, hur allt fungerar med slag av tärningar, färdigheterna din karaktär har och hur man drar poäng från Sanity när saker och ting går totalt åt helvete för det gör det för eller senare när man spelar Call of Cthulhu.

Im rambling, jag vet men har du ett uns av fantasi, är lite äventyrlig och känner att du vill ha mer krydda i dit vanliga liv och kanske vill vara prova på att vara en helt annan människa om än så för ett par timmar så varför inte prova på att ge rollspelandet ett försök.

Har som sagt bara spelat två gånger. Första gången fick jag skapa en egen karaktär som slutade i att jag blev en feg cigarrbolmande taxichaufför. Denna gång fick man ta ut svängarna och allt var annorlunda.

Vi spelade äventyret A Message of Art och det beskrivs på följande vis (på Engelska och allt)

The investigators are invited to attend the closing party of the Salon de la Rose + Croix, rubbing shoulders with the Parisian elite, while finding out that the cost of truly great art is sometimes death.

Jag fick välja bland färdiga och redan skapade karaktärer vilket innebar att jag kunde vara en karaktär helt olik mitt riktiga jag . Karaktären jag valde var Donatien Benoit.

En arrogant Journalist/Konst kritiker, en sådan som tycker att han är lite bättre och dessutom ser ner på de flesta runtomkring honom. Enligt den mycket duktiga spelledaren så lyckades jag rätt bra i rollen som min karaktär, detta spelet utspelades i Paris under 1920'talet och som ensam Europe så lyckades jag som halvtafflig Svensk med de franska uttalen någorlunda men i slutändan så hjälpte det föga.

Jag avslutade spelet ovetandes om vad som utspelat då jag vaknade upp sittandes på en stol i ett sjukhus. Vad jag själv vet utanför min karaktär i spelet är att mitt sällskap skulle besöka ett konstnärs-par då en kvinna i sällskapet ser något som liknar armarna från en bläckfisk gjorda av trä vid en sjö och en kvinna i sällskapet bestämt sig för att kasta en sten i sjön av någon helt oförklarlig och idiotisk orsak.

Det fick min rollspelskaraktär lida för då han inte skall inte vara feg utan bestämmer sig för att försöka rädda kvinnan som dräper i backen då som snart efter att hon har kastat en sten i sjön fått en arm i form av bläckfisk av trä i skallen slutar där, uppvaknande på en stol i ett sjukhus ovetandes av vad som nyss har hänt. Man ska inte kaste sten vare sig i glashus eller i en sjö där något mystiskt bubblar under ytan.

Innan allt detta hände så har man varit på en bjudning på ett galleri, sniffat skum rök på ett vernisage och sett in i framtiden där en kropp ligger på en toalett med halva skallen bortblåst bara för att minuter senare fått uppleva det man nyss förutspå ska hända i något rus där någon skum rök inandats. Allt detta utspelat i Paris någongång under 1920-talet tillsammans med en massa underbara medspelare som är karaktärer i form av konstnärer, förläggare eller enbart hiskeligt skumma människor.

Det slutade inte bra, lite stukat kan vi säga. Min rollkaraktär dog i alla fall inte men fick en rejäl minnesförlust, vart inte heller skogstokig men det var säkerligen bara en tidsfråga. Mycket mer än vad jag skrivit här hände, mycket var sådant som inte skulle hända i den riktiga världen men det är lite det som är charmen med rollspel. Att ställas inför saker som inte är rimliga, slå tärningar och se hur ens karaktär lyckas med dem val man gör och försöka överleva i dessa situationer. Att få vara någon annan ett par timmar och ställas inför orimligheter bortom vår egen verklighet.

Detta kommer det att bli mer utav, nästa gång ska jag ta ut svängarna ännu mer och om vi på något vis kommer i närheten av något bläckfiskliknande så kanske det är jag som väljer att göra Calamari Pytt av allt eller så sakteliga förlora alla mina Sanity points, skrika, gömma mig och hoppas att dom digitala tärningarna rullar rätt.