Ett par månader har passerat sedan augusti, det är kallt. Semestern äro slut och vi är alla tillbaka i den kalla verkligheten som närmar sig vinter och jag tillägger ett ”Fy fan” och ett ”Jävla piss” uppepå det.
Femtioett år fyllda, vem kunde tro det? Man känner sig i sinnet inte som 50 men en begynnande ölmage (Jag pekar finger på dig semestern 2024) och nya ställen att få ont på har börjat visa sig.
Allt är dock inte piss, det finns dom som har det värre, positivita saker har hänt och det är som vanligt, gillar man inte saker så får man själv ta sig därifrån.
Skit samma, ”I’m gonna come clean” som det så vackert heter i Amerikanska filmer där ett erkännande är förestående. Jag har sökt in på en utbildning som jag inte själv har sett mig själv gå men jag är ju en ”svart eller vit” person, det finns inga gråzoner utan antingen är det eller så är det inte och Jag vill helt enkelt göra något annat än att det jag arbetar med idag.
Jag ska plugga tre år (om jag kommer in, jag har då allt som krävs på papperen) till Bibliotikarie då det är raka motsatsen till vad jag gör i dag (serverar och lagar mat till skolbarn) och guess what. Enligt mina egna beräkningar så borde ett sådant yrke ge mig rätten att gå omkring och be folk att hålla käften. Man ska vara tystlåten när man är på bibliotek, det fick jag lära mig men sist jag var på Borlänge Bibliotek och satt och läste Michel Houlebeck’s H. P. Lovecraft: emot världen, emot livet som är rätt tunn (och bra förövrigt) så var det då inte lugnt, folk yrade omkring och pratade i telefon, det var unga kvinnor med barn som levde loppan.
I en perfekt värld så borde det inte vara så och jag ska göra mitt yttersta att ställa saker och ting till rätta och just nu känner jag mig inte direkt så mycket som Judge Dredd som jag tänkte mig, att få be folk dämpa sig på ett bibliotek ska jag då i framtiden försöka göra (och förselå Lovecraft till alla vare sig det är tantsnusk eller information om gastronomi)
Jag har dessutom fått glädjen att börja spela Call Of Cthulhu igen och det är inte ett ”one off” äventyr utan nu snackar vi långkörare, en av medlemmarna eller ”Investigators” i vårat lag spelar samma kampanj med ett annat gäng och nu hoppas jag att ni sitter ner. Dom är inne på över 100 spelomgångar och dom är inte klara än.
Vi spelar nämligen en kampanj med namnet ”Masks Of Nyarlathotep” i rollspelet Call Of Cthulhu och får leva så gott som varje Fredagskväll i en Lovecraftiansk värld vilket får vår värld att inte te sig så mycket som en bajsbomb som den ändå är.
Vi spelar en uppdaterad variant där man börjar i Peru med fettsugande vampyrer och bland det första jag gjorde (Tack gode gud) var att införskaffa en Machete när jag fick reda på att vi skulle ut i djungeln och till någon Pyramid, den tog liv och räddade liv även om den förmodligen nu gjort sitt där den sitter monterad ovenför eldstaden i min fiktiva karaktär ”Sam’s” hus i Rhode Island.. Jag kan ju tillägga att jag gav min karaktär yrket som författare och efternamnet Lundwall då jag vill ge den riktigta Sam J. Lundwall ett homage, den fiktiva Sam har nu efter att överlevt äventyret i Peru utgett en bok om just äventyret i Peru vilket är en historia som ingen lär tro är sann över huvudtag men Sam och hans kampanj-kumpaner vet att det mesta som är nedskrivet i boken till största delen är sant, Sam har även startat ett förlag och är nu på nya är nya äventyr i New York med alla sina forna kamrater.
